Popstad: Mago

När vi först hörde talas om Mago var första tanken: pretentiöst. Det blir lätt så när man på något sätt försöker göra konst av musik. Men det fungerar faktiskt. Mago trivs perfekt i Folkets Bio och de människor som hittat dit kurar ner sig i biofåtöljerna. Spelet kan börja. Eller berättelsen kan börja berättas. Med en minimal sättning på scen, en halv maskinpark, projektor kan showen sätta igng.

Det är svårt att genrebestämma det Mago gör. Säger någon IDM kommer vi bara fnysa. Det här är något annat, mer sofistikerat. Mer driv, mer ljud, med realtid. Små fragment plockas upp via mikrofon och vävs in i musikstrukturen. Sakta med säkert byggs berättelsen upp och den stadiga takten tuffar på i hjärttempo. Sakta och pulserande. På den stora skärmen fylls konturerna i och på något sätt kommuniceras också ett socialt ansvar. Aldrig förr har vi till exempel sett på spam som ikväll när budskap klipps samman och blir något helt annat.

Klockan nio en fredagkväll känns Mago på en biograf helt rätt. Det är lagom svårt, helt enkelt. Inte för komplicerat, men det kräver fortfarande sin publik. Kanske avviker det för mycket från normen. Men berättelsen berättas alltjämt.

Faktum är att Mago kan växa och bli en stor stjärna på elektronikahimmeln.