Denver Mod spås bli nästa stora grej i stan. De har bland annat vunnit Musik Direkt relativt nyligen. Men det det räcker inte för att imponera på oss. Det blir svårt att trivas framför scen, trots den totala avsaknaden av cred. Dock handlar det om ett gäng talangfulla musiker. Det är rock, men utan ingredienserna sex och droger. Visst, om man gillar lovsång, intetsägande mellansnack och gospelreferenser kan detta funka. Och sanningen att säga är bandet bra på att mobilisera publik.

Lågfidelitet av bästa kvalitet när duon med Mustafa (eller Stefan som hans mamma förmodligen kallar honom) och Monique drar igång. Någon konstig avart av surfpop med inslag av attackgitarr och lågmäld sång är det som gäller. Faktum är att den är så lågmäld att den knappt hörs. Men på något underligt sätt fungerar det ändå. Dagen till ära är duon förstärkt av en styck trumslagarpojke och en gitarrsolist. Det ryktas även att videoprojektioner skulle backat upp bandet, men nu fick de klara sig bra utan.

En av Popstads sköna spinoffprodukter var Ease Downs lördagsbrunch med Ad ovo, Peterbilt, Ed Greene och Bianca. Att kunna njuta av god musik strax efter frukost kan vara ungefär hur bra som helst och borde inte vara en permanent helghändelse tycker undertecknad.. På ett proppfullt Bongo med idel bakfylleminglande ynglingar under trettio äntrade Johan Viking med band strax efter två-snåret. Skön avslappnad musik på lite för hög volym var konceptet för eftermiddagen och det fungerade utmärkt.

Som DJ och radiopratare är Calle Dernulf alldeles ypperlig. Som föredragshållare och seminarieledare fungerar det inte alls lika bra. Det bjuds på ett tvärsnitt av dansmusik från igår och idag. Dansmusik 101 helt enkelt. Allt från Kraftwerk och Mr Fingers till Jesper Dahlbäck och LCD Soundsystem spelas och kategoriseras. Vad är egentligen house? Hur fungerar techno? Är elektronika techno? Calle Dernulf meddelar också att house är dansmusikens motsvarighet på gubbrock.

Duon Seventy Miles förstärks kvällen till ära av en sättning musiker och förbandet sänds på nationell radio. En vild gissning är att detta är bandets första riktiga spelning och det kan knappast börja sämre. Och vi förstår varför. Låten på Popstadsskivan lät göra gällande att vi har något stort att vänta. Seventy Miles gör något riktigt bra. Det handlar om pop och visst, det mste fram. Motorhomes låter inte helt långt borta och det är därifrån vi känner igen Peder.

När vi först hörde talas om Mago var första tanken: pretentiöst. Det blir lätt så när man på något sätt försöker göra konst av musik. Men det fungerar faktiskt. Mago trivs perfekt i Folkets Bio och de människor som hittat dit kurar ner sig i biofåtöljerna. Spelet kan börja. Eller berättelsen kan börja berättas. Med en minimal sättning på scen, en halv maskinpark, projektor kan showen sätta igng. Det är svårt att genrebestämma det Mago gör.

Jönköpingssönerna, numera bosatta i Göteborg, har varit med på scenen ett tag. Förmodligen känner de flesta bandet som Moody eller kanske som Street Scenes, men nu är det alltså The mary onettes som gäller. Det låter lite Broder Daniel och lite Coldplay. Men ändå inte. Rockigare pop kanske är rätt fack att placera dem i, men soundet känns igen. En skön sammansättning med sångaren Philip Ekström i spetsen. Och det är riktigt bra.

DN skriver om Popstad.

Jönköpingsbaserade konstnären ställer ut mycket trevligt konst på Nyfiket/Kulturhuset under helgen. Ett skönt avbrott i musiken, missa det inte!

Då var Popstad 2004 invigd med en storslagen tillställning på Länsmuseet. En ovanligt miljö kan tyckas, men gratisätarna, lokalbandkändisar och en eller annan vilsen musikjournalist räknades in och allt kändes mycket högtidligt (fast ändå inte). Radiochefen höll tal, Pelle Gustavsson höll tal, alla höll tal. Peter Persson höll tal, Standardtal Till Ungdomar 1.0. Det bjöds på levande musik av olika format, proffminglarna fick sin dos av just mingel och på det hela taget kändes det som en bra uppstart.