Sveriges Jerusalem #29 - 2001
Sveriges Jerusalem # 29 - 18 juli 2001
http://www.sverigesjerusalem.com
Innehåll
- Helgens händelse
- Shadow of the vampire
- Skvaller
- Hultsfredsminnen
- Helgens händelse
Namn: The House God Forgot
Datum och tid: fredag klockan 23:00
Kostnad: 100 pengar
Länk: http://diodemusic.techno.org/
Övrigt: åldersgräns 16 år och ja, drogfritt
Nu på fredag äger en liten tillställning rum på Kåren.
Det kommer bjudas på tung och hård techno från
utländska och svenska djs. Kalaset kallas ‘The House
God Forgot’. Initiativtagare och arrangör av festen är
Johan Bacto. Till vardags är han labelmanager på Diode
Music, med underetiketterna Zync, Mankind, Placktown
Sounds, Devil’s Choice och Skunkworks. Okända namn för
gemene man kanske, men de som kan sin diskografi och
sin technohistoria vet vad det handlar om. Allt från
ljuvligt svängande melodisk house till kallt hamrande
techno har släppts på de olika bolagen. Bacto själv
står skyldig till åtskilliga tolvor, både på sina egna
etiketter och på andras, men många andra artister har
också gjort sig hörda genom hans labels. Johan Bacto
har dessutom sen många år spelat skivor land och rike
runt. Tillsammans med discjockeys som Redhead,
Hardcell, Mhonolink och några till kommer han att
bjuda på snyggt förpackad techno hela julinatten.
Johan Bacto är också mannen bakom tidigare fester som
Mankind och Mankind II som arrangerats i Jönköping och
lockat 600-800 unga ravers vid varje tillfälle.
PS. En rykande färsk mix-cd med de bästa spåren från
tjugotalet släppta skivor på Zync, snyggt
sammanflätade av Dj Misjah finns snart ute i en
skivbutik nära dig.
Christoffer Peterson - chrille@techno.org
- Shadow of the Vampire
Regi: E. Elias Merhige
Visas: 18:15 och 21:15 på Royal
Länk: www.shadowofthevampire.com
Shadow of the Vampire är filmen om hur stumfilmen
Nosferatu från 1920-talet skapades. Nosferatu´s
centrala figur Greve Orlock är en av filmhistoriens
oförglömliga karaktärer. Regissören F.W Murnau (John
Malkovich) är besatt av att göra Nosferatu till den
mest autentiska vampyrfilm som någonsin gjorts. Han är
beredd att göra allt för sin konst. Murnau går så
långt att han anlitar en verklig vampyr (Willem
Dafoe), som “spelar” skådespelaren Max Schreck som ska
porträttera Greve Orlock.
Schreck´s egendomliga beteende förklaras för filmens
medarbetare med att han är den främste av en ny sorts
skådespelare som helt går in i sin roll. Han kommer
bara att visa sig för dem som sin karaktär Orlock.
Murnau missbedömer dock Schreck´s förmåga att hålla
sin blodtörst i schack. För att Schreck ska fortsätta
att filma tvingas Murnau lova honom filmens kvinnliga
huvudrollsinnehavare Greta (Catherine McCormack).
John Malkovich (Con Air, I Skottlinjen, I huvudet på
John Malkovich) är som vanligt lysande. Han är som
bäst när han får spela galen och egotrippad. Han är så
bra på det att jag är övertygad om att just galen och
egotrippad tillhör hans främsta karaktärsdrag.
Willem Dafoe (Mississippi brinner, Plutonen, American
Psycho) förtjänar verkligen Oscarsnomineringen för sin
rolltolkning. Dafoe är i sin maskering en exakt kopia
av originalet. Det kryper i hela kroppen när han
smyger sig fram på filmduken.
Är man ute efter en skräckfilm i Scream-anda är detta
fel film att gå på. Vänta er inte heller några fagra
Tom Cruise-vampyrer. I Shadow of a Vampire är det
stämningen som är otäck. Förutom Dafoe´s rysliga Greve
Orlock och Murnau´s galenskap, bidrar också de
mystiska och vackra omgivningarna till filmens
kuslighet. Filmen var lite väl kort, knappt en och en
halv timma. Men den blev å andra sidan aldrig
ointressant. En film helt i min smak!
Helena Johansson - helena@topniveau.net
- Skvaller
…Harley/Disco/SunkDJ-haket Solde Bar
sjunger sin sista vers i sommar. Elite Hotels of
Sweden som köpte Stora Hotellet i våras tänker
förvandla Solde till reception, Trottoaren till
konceptkrog och klädaffären på hörnet engelsk pub…
…det har varit mycket snack och liten hemsida efter
Hovstockledningens utspel i JP för dryga månaden
sedan. Trots att det bara är 5 veckor till festivalen
kickar igång (25/8) har det inte hänt speciellt mycket
på officiella homien [www.hovstock2000.cjb.net]. Alla
lokala förmågor lär vara bokade; men vem vet, kanske
spelar Yvonne och Insania Stockholm ett 12 timmars jam
istället…
…hur går det egentligen Micke Alms ’nöjeskomplex’ i
High Class/Må Bättre-huset? Ryktet säger att Fabian
Månsson (H&M/Spray) har rekryterats till vd-posten på
99street.com för att ‘boosta försäljningen’ och
genomföra en ‘riktad nyemission’ för att säkra den
‘fortsatta expansionen i Europa’. Huruvida det är bara
utlagda dimridåer för att dölja ’nöjeskomplexets’ icke
varande eller ett framtida uppköp av funkyfashion.net
vill ingen svara på just nu…
Sveriges Jerusalem - info@sverigesjerusalem.com
- Hultsfredsminnen
Bear Quartet
Ett av favoritbanden, BEAR QUARTET. Bandet som borde
vara megastort fortsätter att förgylla tillvaron för
oss redan frälsta. Denna gång (man vet aldrig riktigt
hur det skall låta) lunkar det på i Crazy Horse-stuk
och slutar stilenligt med oväsen, även om jag hellre
hört “Before the trenches” som sista.
Ash
För att komma långt fram är jag ganska tidigt ute vid
Pampas där ASH skall lira. Har aldrig sett dem live så
det skall bli intressant. De börjar med fullt ställ
från början, sen går det som en berg-å-dal-bana ifråga
om tempo och intensitet. Från popösiga “Girl from
mars” till sommarsvala halvplaybackiga “Candy”. Inget
slår dock fem år gamla megahiten “Oh yeah”. Ojämnt
blir slutbetyget.
Soundtrack of our lives
Soundtrack of our lives är på många sätt det ultimata
festivalbandet. Hitsen radas upp i en aldrig sinande
ström. Förstår icke varför Soundtrack får nöja sig med
Pampas när Broder Daniel spelar på Hawaii, men
outgrundliga äro festivalledningens vägar. Ebbots
utflykter framför scenen når denna gång tragikomiska
höjder, han kan nämligen inte ta sej upp igen. Efter
mycket om och men lyfter vakterna upp honom. Jag tror
“Confrontation camp” eller “Dow Jones Syndrome” rockar
hårdast på denna konsert. Det är dock inte det sista
vi ser på scen av vissa Soundtrackmedlemmar.
Broder Daniel
Av deras gamla indie-cred finns numera noll och intet,
det låter grymt mainstream. Kanske för att de lärt sej
spela ordentligt, kanske för att de lärt sej
kontrollera sitt alkoholintag. Man minns ju
skandalspelningen på Emmaboda -97. Det hela är helt
enkelt alldeles för tillrättalagt. Ett band som
svänger mellan extremer, men inte på samma konsert
utan från gång till gång. Låtarna är dock desamma, och
“I’ll be gone” är en av favoriterna.
Big Elf
Ett Beatlesinspirerat amerikanskt hårdrocksband med
svenskt skivkontrakt. Sångaren Damon Fox spelar på en
orgel och en mellotron samtidigt som han sjunger. Han
lyckas även slå Ebbot vad gäller jesusimitation.
Musiken är tung och psykedeliskt, och Bigelf finner
säkert många nya fans bland de ser dem för första
gången. Själv har jag skivorna och känner igen det
mesta, såsom “Neuropsycotic eye” och “In the void”.
Det hela är mycket kompetent utfört med ett tämligen
unikt sound.
Diamond Dogs
Ett tämligen nytt band med diverse kändisar i: Bobba
Lee Fett från Hellacopters, Martin Hederos från
Soundtrack of our lives m fl. De spelar en stökig
boogierock, som kanske mest är stökig för att de är
nio pers i bandet och har svårt att tajta ihop det.
Men när alla är på samma våglängd blir det ett
förkrossande sväng. För alla oss (det är nog rätt
många) som missade The Faces på 70-talet är detta ett
utmärkt substitut.
Fireside
Fireside skramlar på så kompromisslöst som bara de
kan. Med i bakgrunden finns Jönköping egen
Dialog-Pontus (Dialog CET alltså) som kryddar
anrättningen med sitt gitarrspel. Det är också Pontus
som kliver av sist, då slutet av konserten går ut på
att Firesiderarna en efter en lämnar scenen. Dialog
CET släpper förresten nytt i dagarna.
J.Mascis & The Fog
Dinosaur Jr under ledarens eget namn, med som
vanligt okända kompmusiker (mejla gärna om ni vet
vilka dom är). Basisten är en lika stor
scenpersonlighet som Mascis, och sjunger också lead på
två låtar. Bäst är det i Dinosaurlåtarna “Freak scene”
och “The Wagon”. Jello Biafra gästar i Stoogeslåten
“No fun”, och man börjar undra vad Iggy skall hitta på
under morgondagen…
Queens of the Stoneage
Sist på fredagen ser jag QUEENS OF THE STONEAGE på
Pampas. De spelade redan förra året men var då
tämligen okända i Sverige. Nu funkar det bättre,
skruvad hårdpop och stenad flumrock i skön symbios som
rockar ända hem till husvagnscampingen.
Och det var den Hultsfredsfestivalen det. Den lugnaste
och smidigaste festivalen hittils. Man kan ha
synpunkter på mitt val av artister, men det är som
sagt MITT val. Den som vill läsa om dansakter får
välja en annan skribent. Men skicka gärna in åsikter
och kommentarer till adress här under.
Johan Forsman - j@forsman.to
sverigesjerusalem.com är en oberoende
webbtjänst som bevakar och kommenterar
nöjeslivet och andra händelser i Jönköping.
Vi skriver om det vi tycker är kul, om saker
som intresserar och engagerar oss. Innehållet
kommer från ett nätverk av skribenter.
Du kan nå oss på info@sverigesjerusalem.com
eller via webben på
http://www.sverigesjerusalem.com/