Nässla: Tiger Lou

Det har nog lyssnats en del på arg emo hemma hos Rasmus Kellerman, eller Tiger Lou som vi kanske känner honom bättre som. Skillnaden på skiva och live är total. Med en handfull EP:s, ett album och några hundra spelningar i bagaget landar han i Jönköping. Igen. Djärvare ljudbild, men fortfarande med fokus på mycket bra textmaterial. Denna gången gästar han staden tillsammans med sitt band och de gör sig mycket bra på den lilla scenen på Jönköpings teater. Och faktum är att detta ”nya” är mycket bättre, det är nog här han ska befinna sig. Argare – men fortfarande tillbakadraget och klädsamt blygt – med sänkt mikrofon och omvänd ishockeyfrisyr, så att han hela tiden kan betrakta publiken under lugg, avslutar han Nässlafestivalen.

Öppningsspåret ’Sam, as in Samantha’ ramlar på i någon underlig baktaktstriphoppig variant, sen går resan in i ett emotionellt landskap av tungt trumkomp, distade gitarrer och ljumma orgelslingor. Det följer liveanpassade tappningar av låtar från plattan och singlarna, gemensamt är att de låter aggressivare och kort sagt bättre. Till och med countryinfluerade och lågmälda ’Second time around’ låter rock.

Och nej. ’Oh Horatio’ handlar inte om CSI-snubben som huserar i Miami. Det är en berättelse om ett möte med en ung man i Berlin. Och såna berättelser berättar han bra, herr Kellerman. Dessutom har han en fin webbsida.