Nässla tar farväl

Det var med sorg vi besökte händelsen Nässla: Försommar, som ägde rum i slutet av maj. Det var slutet för en epok. Vi fick en digital pratstund med grundaren.

Hej Emi Zawall, grundare av och redaktör för tidningen Nässla. Vad är Nässla?

– Nässla är Jönköpings stoltaste undergroundtidning för poesi och prosa som sedan starten i april 2002 tillverkats med de enklaste av metoder (kopiering och häftning). Ett trettiotal personer har på olika sätt bidragit med texter och bilder till tidningen och meningen har varit att dikten ska sättas på plötsliga platser i vardagen. Nässla har inte gjort mycket väsen av sig men har funnits till försäljning på ett antikvariat i centrala Jönköping och dessutom haft tolv prenumeranter spridda över Sverige varav Jönköpings eget Stadsbibliotek har varit en. Men nu är verksamheten över. I maj gick Nässla hem till sig för att sova efter ungefär två och ett halvt år vid fronten.

Varför namnet Nässla?

– Det är vackert. Dessutom är nässlorna ute i naturen ungefär lika oplanterade som de oetablerade poeter/författare som skriver i tidningen. Nässlor trivs bäst i fet jord, de växer till exempel ofta kring hus och lagårdar eftersom det var på de platserna man förr i tiden slängde ut hushållsavfallet. Det finns en fin symbolik där, något vilt, nytt och livskraftigt som växer upp ur det bearbetade och förgångna. Dessutom vet ju alla att nässlor sticks och bränns. Nässla lämnar ingen oberörd helt enkelt.

Varför försvinner Nässla?

– Nässla försvinner för att jag ska resa ut och plugga i Polen och för att saker och ting helt enkelt måste ta slut ibland. De nyfikna eller nostalgiska hänvisas till Nässla-mausoleet på Stadsbiblioteket. Där finns alla arton nummer.

Hur ser poesi-skrivarscenen ut i Jönnet?

– Hm, jag vet att det finns flera rum i Jönköping där skrivande och läsande bedrivs i grupp med gott resultat. Jag vet också att det finns flera drivande personer i stan som ser till att olika scener skapas för poesi och skrivande. Men det är oftast en mogen publik de vill åt. Jag skulle gärna se att unga människor tog tag i situationen och förenade sig som motvikt till detta.

Favoritläsning i sommar?

– Det blir nog en hel del läsning om Polens historia och böcker av polska författare. Men just nu ligger Virginia Woolfs underbara roman Mrs. Dalloway vid sängen i mitt rum.

Framtidsplaner?

– Ja, inom kort ska jag som sagt till Polen, till staden Kraków. Det ser jag fram emot. Efter det ska jag skriva min magisteruppsats. Och sen ska jag ta igen några misslyckade ekonomitentor. Och efter det är framtiden vit.

Avslutningsvis bad vi Emi skriva en avskedsdikt.

– Den heter Album och handlar bland annat om att det är omöjligt att lämna och glömma platser och personer vare sig man vill det eller inte.

Till Ida

Album

om det här skriver man romaner, om det här
om avsked som slår ut och åldras
om möten, ögonblick av annan ordning
om sängar i motljus och händer som letar sig under tröjor
för första gången, om gröna små gator av blod
under lysande vit hud
om förstäder, platser där familjer håller i det gamla
som i en hatt vid havet, hårt så att knogarna vitnar,
styrkan hämtad ur oviljan att bli ett med landet,
ett med den nya floran av berättelser
om hjärtslag, gatlyktor som klockan tio varje kväll
blinkar till i en elektrisk suck och sedan stiger i trygghet
om malmklockor, taktfasta klanger, om effekter
som lindrar
om fönster där matos porlar ut till strömmar av barndom
om kontor där datorer vispar upp ljud
som påminner om kattspinn,
om samtal där tillvaron slår ut i förklaringar lika lätta
och ohållbara som höstlöv
om vår tids romantiker
med lust på lycka och lust på sådant som begär
om människor som lever i öknen som säger vi har skogar
i lungorna ta oss här ifrån, ta oss

minnet går som en nål av drömmar
i ett enormt stygn genom huvudet
staden svindlar mellan trädstammarna
i en syn som är ett intrång
större än livet

jag säger arbeta
arbeta upp eufori till hetta
trotset lever ett ensamt liv