Martin Koos om Noiceclub och framtiden
Martin Koos drev i slutet av 90-talet klubben och konsertarrangören Noiceclub som i våra böcker höll Jönköpings musikliv under sina armar mellan ett insomnande eldsland och en ännu oöppnad teaterlada. Vi fick en digital pratstund om Noiceclub, favoritkonserter och framtidsutsikter.
Berätta om Noiceclub.
Unga och naiva ville vi återskapa en del av den mäktiga klubbscenen vi varit med om i London. Detta landade i en Englandsflagga vid entrén och duktigt med klassisk brittisk indiepop under hela kvällen. Första klubbkvällen ägde rum på det sjaskiga haket Palermo vid Torparondellen. Redan från start satte vi inträdet lågt (20 kr) och bjöd alltid in gäst-djs eller olika band som spelade. Jönköpingslegendarerna The Motorhomes gjorde med flera bejublade spelningar veckorna före skivdebuten. Patrik Cedercrona, Petur Mogensen, Jonatan Svärd och Eldin m.fl. spelade plattor (vände stekar).
Noiseclub pågick på Palermo under ca 1 år för att sedan växa sig större och bredare. En större sommarfest vid Rocksjön arrangerades där den (ö)kände DJn Phil Hopkins hyrdes in för att förgylla kvällen. Detta lyckades han bra med då den något murkna scenen vid Rocksjön packade ihop fullständigt till låten ”Sound of da police” med KRS One.
Efter vilda klubbkvällar på bla ”Båten” (innan piren fanns) tog sig Noiceclub även in på dem mer städade musikscenen i Jönköping med arrangemang i Kulturhuset, men även i mer obskyra lokaler som 33:an vid Tändsticksområdet. Några av de band som bokades var: Fugazi, Arab Strap, Trans Am, The Bear Quartet, Honey is Cool (numera The Knife), The Hellacopters, Teddybears STHLM, Last Days of April, Fireside, Bright Eyes, Nicolai Dunger etc.
Noiceclub gick i graven vintern 2001.
**Vad är det bästa med att vara arrangör och med Noiceclub?
** Sammanhållningen som blir kring ett arrangörsskap och kontakten med besökarna, gemenskapen som skapas när likasinnade träffas för en kväll för att lyssna på bra musik och dricka öl.
**Några bra lärdomar från åren som arrangör?
** Jag tror man ska överväga de ekonomiska riskerna en extra gång innan man kör. Vid flera tillfällen bokade jag band som inte hade en publik större än min innersta kompiskrets. Det kändes rätt då, men var rätt dumt inser jag nu några år senare. Det gäller att ha rätt avvägning mellan hjärta och hjärna. Arrangörskap är ett hårt arbete och i mitt fall handlade det mycket om att övertyga människor. Man blir väldigt glad av att se folk i publiken som i vanliga fall ofta återfanns på Huset.
Tips till blivande arrangörer?
Börja i liten skala. Arrangera en fest/konsert för ett tjugotal kompisar. Hyr in enklare ljudutrustning och låt dina kompisar turas om att spela plattor. Får du mersmak av det så kan du testa mindre publika arrangemang på stan.
Boka alltid band som du själv tycker om. Marknadsföringen går mycket lättare om du själv känner att du ”sälja” artisten till resten av staden.
**Bästa konsertminnena bland egna konserter?
** 1. Fugazi, Kulturhuset -00
2. The Motorhomes på Palermo -98
3. Honey is Cool på Kulturhuset (tror det var -99)
4. Trans Am, Kulturhuset -00
5. Bright Eyes på Bongo, Peter Svensson som DJ -00
6. Nicolai Dunger, Båten (tror det var -99)
**…och bland andras?
** Mew på Pustervik i Göteborg (kan ha varit -00)
The Mary Onettes på Klubb Ace i Stockholm -07
Refused på Eldslandet (RIP) (Randy, Entomed & Refused-turnén vet ej datum)
Abhinanda på Rockborgen i Borås, -96
Suede på Hultsfred -96
Sigur Ros på Roskilde -00
**Vad gör du nu?
** Just nu befinner jag mig i ett slags märkligt vakum. Har sagt upp mig från jobbet, sålt lägenheten och bor just nu i mitt gamla pojkrum på Sveahäll i väntan på att flytta till Tokyo med min japanska fru. Avresa den 24 juni.
**Framtidsutsikter?
** Det är väldigt mycket som händer i mitt liv tack vare flytten till Japan, så det är lite svårt att se glasklart framöver. Viktigast på min personliga to-do-list är dock att lära mig japanska omgående. Planen är att lära mig japanska under ca 1 år för att sedan komma igång och börja jobba inom mediabranschen i Tokyo.
Men sen har jag även haft en idé i flera år, en idé som inte vill ge efter, nämligen att hjälpa svenska band att etablera sig bättre i Japan. Men för att göra det krävs ett kontaktnät och ett sådant tar tid att bygga. Den 25 juni landar planet och byggandet kan börja. Kampai!