Holtsfredsfestivalen: Pete Thompson

En till synes nervös ung man entrade stora scenen strax innan nio. Jag fick för mig att det var så Gram Parson sett ut vid någon av de få tillfällen han spelade ensam på någon bar i närheten av Joshua Tree National Park. De båda delar inte bara utseende utan även samma kärleksfulla vemod och bittra humor i ett och samma slag på westerngitarren.

Jag tror inte Pete, född Peter, var så nervös som det såg ut. Han längtade efter att få publikkontakt och någon typ av respons på hans musik. När han började spela sin andra låt för kvällen, Come on down, var saken klar. Rösten släpptes fri på toner burna av högt tempo på handleden.

När festivalsommaren fortsätter är det Pete Thompson som följer med mig till folksamlingen kring engåndsgrillen.