Br Danielson, Sufjan Stevens och David Eugene Edwards

Ease Down, Den Stora, säsongsfinal och finbesök från USA upptog torsdagskvällen på Bongo och Sveas. Tre herrar plus support med alldeles för många banjos, trädkostymer och gudsreferenser i bagaget fyllde flera timmar med vacker musik. Trion understödde hela tiden varandra och någon sorts röd tråd skapades.

Brother Danielson var först ut och fick göra någon form av avstamp, iklädd ett träd hämtat från närmaste lågstadie och med en röst som ständigt rörde sig i falsettrakterna. Antingen gillar man det eller så gör man det inte.

Sufjan Steven var nästa man på banan och fortsatte på den banjoinspirerade linjen. Vemod, personliga berättelser och en lagom stor dos ödmjukhet låg till grund för det stillsamma och tillbakalutade setet.

Sist ut var David Eugene Edwards, som gömde sig i ena scenhörnet. Vid några få tillfällen reste han på sig för att försiktigt titta ut över sin publik, intrycket var plågat och ansträngt och han såg faktiskt rädd ut. Men genom ljudmattorna av suspekta samplingar och andra ljud presterades storverk i en brusig mikrofon.

Sammantaget ett mycket bra ljudspår till försommarnatten. Vi ser fram emot en ny säsong med Ease Down.