Post-Popadelica

En helg har gått och Popadelica har passaerat. Totalt 1300 biljetter såldes och vädret var perfekt. Huskvarna Folkets Park visade sin bästa sida, delvis förändrad med en bra barlösning till Poparketten och skön ljussättning utomhus.

Vi var otroligt glada över att se och höra The Mary Onettes i ett lite större format – även om den tidiga spelningen inte lockade full publik. De som vågat sig ditt fick se och höra något riktigt bra, nya skivan låter lovande och på scen är det minst lika bra. Nästa gång kräver vi en mycket större scen för dem, det de gör kan närmast beskrivas som storslagen arenapop.

Falcon fascinerades av den runda scenen som Rotumlan utgjorde och publiken var imponerande för ett så pass smalt band. Indierock med effekter, lyder vår sammanfattning.

En snabbtitt på Miss Li gav mersmak. Publiken verkade ha hittat till henne och Teaterladan och tillsammans med sitt band bjöd hon på sin något säregna stil. Ståbas, saxofon, trummor, piano och en hes röst var precis vad Popadelicapubliken ville ha.

Underbarnen i I Was A Cub Scout fyllde Poparketten och gungade på i popdiscotakt. Sångaren och månginstrumentalisten hade tyvärr dragit på sig en halsinfektion, men hetsade på bra mellan mikrofon, gitarr och synthar.

Nytangokollektivet New Tango Orquestra berättade små anekdoter och tuffade på i tangotakt. Även detta i Rotumlan, festivalens kanske mest intressanta scen.

Liljehomen Electro, det nya elektronikakollektivet, underhöll mat- och öltält med musik och bild under större delen av kvällen. Först ut var våra gamla favoriter Mago, med sin elektronika/*core-crossover med Palle på sång. Därefter biotop, som radade upp trancestråkar och synthslingor som fick oss att minnas början av 90-talet. Näste man som dök upp bakom datorerna och maskiner var Aiko Swe, det handlade om avancerad blippblopp. Det lilla tältet fylldes upp bra när hela sättningen stod på scen, kollektivet samsades om basslingor, trummor och melodislingor med Pehr Herb som maestro. Adventure Kid stod kvar på scen när övriga gick av och vi blev förvånad mot slutet när det pumpade på i god Detroitanda.

Tyska technokreatören Barbara Morgenstern inledde sin spelning med datorbekymmer, men när det väl blev ordning på apparaterna lät det som väntat mycket bra.

Laakso hälsade artigt på Huskvarna och körde sen på med material från nya skivan och en hel rad hits. I sina ryskinspirerade scenkostymer kändes de som ett dansband på uppåttjack. I duetten Italy vs Helsinki, där annars Peter Jöback medverkar, såg vi istället sångaren från Shout out louds.

Vi tackar Popadelica och längtar redan till nästa år.

Vilka är dina minnen från årets Popadelica? Fyll på i kommentarerna!